Efternamn Ämnen | Startsidan | 1d  3d  7d | Sök
Anbytarvärd | Användarkonto | Logga ut

Anbytarforum » Språk, ord och namn » Personnamn » Efternamn » 01) Allmänt om efternamn » Efternamn « Föregående Nästa »

  Diskussion Senaste postare Poster Senaste post
Äldre inlägg (arkiv) till 2000-02-02Johan Sjöberg30 2000-02-02 13:54
Äldre inlägg (arkiv) till 1999-november-19Johan Sjöberg30 1999-11-19 16:29
Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-02Catrin Albrektsson30 2005-03-02 17:45
Äldre inlägg (arkiv) till 1999-oktober-15Göran Johnson30 1999-10-15 00:16
  ClosedNya ämnen kan inte läggas till på denna sida.      

Författare Meddelande
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Stefan Simander (Simson)
Postat lördagen 31 december 2005 - 13:44  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

I Aftonbladet av idag om efternamnsbyte i Sverige:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,754909,00.html

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,754829,00.html
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Anders Pemer (Pemer)
Postat lördagen 31 december 2005 - 16:38  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hoppas de nya direktiven om namnbyte har tagit fasta på de absurda skillnaderna i möjligheten att ta gamla adliga ättenamn som räknas som utdöda (men kanske inte nödvändigtvis är det egentligen) å ena sidan, och å andra sidan möjligheten att återta ett släktnamn som tidigare burits i ens egen, i första hand agnatiska, släkt, vilket är desto svårare så fort det handlar om ett namn som tappades bort på tidigt 1800-tal eller tidigare.

Fokuserade man bättre på den sistnämnda möjligheten - utan något absolut krav att tidigare släktnamn bara fick återupptas om de kom från raka fädernet - skulle kanske inte behovet vara så stort att återuppliva och rida på gamla adliga namn som en gång i tiden antogs av någon eller gavs till honom med ett kungligt beslut att namnet och adelskapet skulle tillhöra honom och hans agnatiska ättlingar.

Jag har oerhört svårt att förstå mig på någon som tagit gamla adelsnamn på det sättet. Respekten för dem som människor och deras syn på etik och moral är nära nog noll. Hoppas någon sådan läser detta och skulle vara intresserad av att skriva en motivering till sina tankar och sitt beslut.

Jag tycker det är förfärligt. Ta ett nytt namn som låter fint kan man göra på alla möjliga vis, släktnamn i den egna nära släkten, hitta på något nytt... Men det är kulturskymnning av episka proportioner när PRV och de namnsökande själva förfelar, degraderar och förstör sådana ättenamn vi kan läsa om i Elgenstiernas Ättartavlor, där ätterna råkar vara - eller tros vara - utdöda.

Jag hoppas en sådan situation någon dag ställs på sin spets, att någon släktlinje återupprättas och visar sig vara en försvunnen borttappad gren, "nedsjunken i bondeståndet" av en adelsätt som har räknats som utdöd, och att vi får se de bisarra turerna där kanske någon som med PRV:s godkännande har antagit deras rättmätiga ättenamn kanske försöker sig på att stoppa dem, eller kanske inte ens i den nya situationen inser det absurda i att han norpade åt sig det namn som är deras att bära bara för att det verkade vara ledigt för att det var förment "utdött".

Det är väl det som krävs för att inse hur alldeles oerhört fel ute man är i den frågan.

Skämmes ta mig f..., PRV och alla som snor sådana namn!

För övrigt ser inte jag det som fel bara när det gäller adliga namn även om det känns en smula ännu värre, eftersom adliga namn har en känd historia och man alltid vet vem som antog/gavs det aktuella namnet och att det faktiskt gjordes enligt en dåtida sed där namnet hörde ihop med en upphöjd rang i samhället och skulle följa just den släkten. Man må tycka vad man vill om vad adel var för något idag, men det är fruktansvärt oförskämt mot de personer som ursprungligen bar sitt adliga namn att släppa iväg det till kreti och pleti som tycker att "det låter fiiiint, det kan väl jag ta nu när ingen heter så längre"...

Men det är lika illa med borgerliga namn. Varför inte helt låsa de namn som någon person eller släkt någon gång burit och att den som vill ta ett nytt namn idag får ta något antingen helt nytt eller något han har en acceptabel släktanknytning till.

Ett namn som tidigare har varit använt men som inte är det idag ska väl i första hand vara tillgängligt för de personer som kan påvisa sig härstamma från tidigare bärare av det till att börja med, inte göras oåtkomliga för sådana personer i framtiden för att vem som helst utan någon anknytning till den ursprungliga släkten med namnet helt slumpmässigt får ta dess namn enligt något slags "först till kvarn".

Kriteriet för att få eller inte få ta ett gammalt och eventuellt utdött namn är ju också så korkat upplagt att man baxnar. Anses det "allmänt känt" genom att stå i minst två större uppslagsverk får man inte ta det. Annars är det helt okej. Alltså ligger makten över vilka gamla utdöda släktnamn som får tas av kreti och pleti i nutid hos redaktionerna för våra större uppslagsverk! Var finns logiken i det???

Men som sagt. Hoppas de nya direktiven för ändringar i namnlagen inkluderar att göra något åt de å andra sidan smått bisarra regelverken för att återuppta ett släktnamn idag om man upptäcker, eller har vetat hela sitt liv, att ens agnatiska släkt egentligen är en gren på manslinjen av en släkt där man längre bak i tiden bar ett släktnamn, och där kanske andra grenar fortfarande bär det, eller åter bär det, för att man där hann återta det under tidigare mildare regelverk.

Hade inte sådana namnbyten varit såpass krångliga som de har varit sedan 1982:670 trädde i kraft hade släkten Pemers huvudman totalt sett hetat Pemer idag. Men som de i stället var utformade tyckte han att det verkade på tok för komplicerat och valde i stället att gå en mycket enklare väg och anta ett helt nytt namn i stället. Det tycker jag är oerhört tragiskt. Stort tack för ert sinne för logik, skaparna av 1982:670!

Gott Nytt År, alla anbytarvänner! :)
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Patrick von Brömsen (Patrick)
Postat söndagen 12 november 2006 - 19:19  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

God kväll på er
Angående ett namnbyte som fått märklig konsekvens.Min fru fick mitt namn genom patent ock registreringsverket där jag då givit tillåtelse till det hela,(Denna historia hoppar jag över här). Hon bär då namnet von Brömsen, så var jag nu hos skattemyndigheten och samlade uppgifter som vi släktforskarråtter gör. Då fick jag reda på att hennes efternamn från födseln inte existerar hos myndigheten längre. De tror nu att hennes efternamn alltid varit von Brömsen tack vare att så står det i datorn hos de. Jag berättade att det var Ström hon hette vid födseln och inget annat. Förklaringen är att när hon skickade in till patent o reg så upphör hennes födelseefternamn att existera, Konskvensen blev att hennes namn Ström har försvunnit för alltid i deras dator. Verklig och sanning gäller inte i deras dator. Jag tänker på om någon forskar/försöker hitta folk och ändå inte hittar så kan det kanske finnas en sådan här förklaring som jag nu gett. (Min fru blir inte lätt att hitta för de som söker efter henne)om de då kan hennes gamla efternamn och tror att det skall hjälpa. Självklart borde inte hennes födelseefternamn försvinna, det borde ju ändå ligga i bakgrunden i datorn. Är det någon som stött på detta???

Vänligen Patrick
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Anders Berg (Zzz)
Postat söndagen 12 november 2006 - 19:30  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej Patrick,

I en persons akt finns föräldrarnas namn, så på så sätt finns uppgift om ett födelseefternamn. Visserligen kan även föräldrarna ha bytt namn, så helt entydigt blir det inte.
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Patrik Larsson
Postat lördagen 18 augusti 2007 - 10:31  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hejsan!
I min släktforskning har jag ofta stött på att man bytt och tagit efternamn. Detta verkar ju ha gjorts obehindrat och utan konstigheter.

Nu har jag stött på i husförslängden att man skrivit in följande:
"K. majst har den 27 juli 1934 bifallit personansökan om antagndet av släktnamnet Pålstedt"

Min fråga är när det började eller har man haft detta system hela tiden att man skulle begära tillstånd att få ta ett släktnamn.

M v h
Patrik
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Carl-Fredrik Hanzon (Alfred)
Postat lördagen 18 augusti 2007 - 18:58  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Patrick von Brömsen! (Jag ser först nu ditt inlägg från 12 nov 2006)

Uppgifterna i ditt inlägg gör mig mycket förvånad. Behövs det verkligen tillstånd från Patent- och registreringsverket för att ändra namn p.g.a. gifte? De flesta (åtminstone kvinnor, men även en del män) gör väl fortfarande detta, även om andelen som behåller sitt ursprungliga namn resp. bär båda namnen förefaller ha ökat. Jag utgick ifrån att detta var en självklar rättighet (det har åtminstone varit så tidigare), och att således endast enkel anmälan om namnbyte erfordrades, allstå inte krav på ansökan-tillstånd (från dig eller andra namnbärare) -beviljande/avslag.

Kan detta verkligen vara riktigt? Kan inte myndigheterna i detta fall ha missförstått det hela, och varit mera rigorösa än vad som egentligen behövs?

Stämmer dina uppgifter och verkligen är vad gällade lagar kräver, innebär det ju att varenda par som antar ett gemensamt efternamn (det måste ju i hela riket vara bortåt 70-100 par per dag och minst 10000 [tiotusen!] per år) måste genomgå denna omständiga procedur. Vilket enormt byråkatiskt arbete som i så fall krävs. Och hinner verket överhuvudtaget med något annat?

Och den andra delen av ditt inlägg är ju ännu mera skrämmande. Ja, man blir ju rentutav mörkrädd. Skulle alla uppgifter om tidigare burna släkt- eller efternamn vara totalt raderade och obefintliga hos folkbokföringsmyndigheterna dvs Lokala skattemyndigheterna? I så fall är detta myndighetsmissbruk av värsta tänkbara slag, och dessutom utplånande av viktiga och oersättliga uppgifter, såväl för den enskilda som för den historiska forskningen.

Det är lätt att vara efterklok, och att säga "Vad vad det jag sade". Men jag var mycket negativ till beslutet att ta ifrån kyrkan folkbokföringen, och befarade om inte det värsta, så i varje fall att det hela skulle bli betydligt sämre skött än tidigare. Bokföringen hade ju skötts på ett noggrant och utmärkt sätt av kyrkan (som ju hade flera hundra års erfarenhet av det hela...). Nu förefaller det tyvärr, som jag fått vatten på min kvarn beträffande mina farhågor, och att man (trots goda intentioner) hällt ut barnet med badvattnet.

Men är det verkligen så här illa överallt? Jag har svårt att tänka mig att detta är enligt de instruktioner som den nuvarande folkbokföringsmyndigheten har. Hur går det i så fall med de personer som önskar att återta sitt tidigare efternamn, t. ex efter en skilsmässa. Enligt vad jag har hört har man ju rätt till detta. Men hur skulle en dylik prövning/dylikt tillstånd gå till om det inte ens finns uppgifter om tidigare namn hos folkbokföringsmyndigheten?
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Patrick von Brömsen (Patrick)
Postat lördagen 18 augusti 2007 - 21:16  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej Carl-Fredrik

Det är detta som är så underbart med forumet att alla uppgifter finns kvar (backupp?)
Jo, så var det faktiskt att jag behövde ge tillstånd. Jag själv bär två "efternamn", ett efternamn och ett mellannamn och det var när hon skulle byta till det andra som givandet behövdes. Den situationen var nog lite speciell. Till och med mina barn fick inte heta som mig, alltså mina båda namn. Jag begrep inte mycket av samtalet, men det var en paragraf 5 inblandad. Så det är nog riktigt.
Och sedan till det andra stycket gällande då hennes numera i datorn försvunna namn. Svaret jag fick var att när verket godkänt, (i detta fall, men gäller vad jag förstod alla som byter på "enkelt vis" även de som byter utan gifte och inte som vi på ett krångligt vis) så försvinner det gamla.
Vad det gäller vid skilsmässa så måste en ny anmälan göras till patregverket (1500kr)om hon vill ha sitt födelseefternamn eller något annat. Man får uppge föräldras namn och att man då bar detta namn förr och därmed vill återuppta det samma. Puu ; )

Hoppas att du blev klokare
Jag tycker också kyrkan kunde fortsatt med det de skött så länge med bravur.
Vänligen Patrick
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Ingela Martenius
Postat lördagen 18 augusti 2007 - 22:48  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Patrik Larsson,

Innan 1901 kunde man ta vilket efternamn som helst - utom adliga namn - genom att bara tala om för kyrkoherden vad man ville heta. 1901 infördes den s.k. Namnförordningen, egentligen bara ett tillägg till lagen om kyrkobokföring, som stadgade att man för att anta ett "egenartat" namn var tvungen att få myndigheternas tillstånd och att registrering av namnet skulle ske. "Icke-egenartat" var t.ex. när man förvandlade patronymikon till efternamn, antog soldatnamn eller antog de vanligaste borgerliga namnen (t.ex. Lindgren).
Ditt exempel, Pålstedt, är definitivt "egenartat" så därför måste det registreras och tillstånd ges eftersom namnbytet skedde 1934 (33 år tidigare, och det hade varit en annan historia...).

Ingela
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Eivor Andersson (Ema)
Postat lördagen 18 augusti 2007 - 23:23  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Jag har vid två tillfällen runt 1890-1900 haft personer i släktforskningen, som vid konfirmationen fick höra av prästen att:
Du heter inte si och så utan ditt riktiga namn är xxxxx.
Det är två män och en fick reda på att han hade en moder som fött barnet utanför äktenskapet och att han var fosterbarn i familjen.
Den andre fick efternamnet Bogislaus och hade innan hetat Karlberg. (någon von Platen skulle vara inblandad enl.släkten) Han fick också en officersutbildning men bodde i en arbetarfamilj.

Var det brukligt att prästerna skulle uppge detta vid konfirmationen och kunde ge dem ett nytt efternamn?
Skulle vara intressant att höra lite expertkommentarer.

Hälsningar Eivor
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Patrik Larsson
Postat söndagen 19 augusti 2007 - 11:46  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej Ingela!
Tack för svaret. Då har jag ett årtal från vilket man kan se när de har sökt tillstånd och kan säga exakt när de bytte namn.

m v h
Patrik
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Ingela Martenius
Postat söndagen 19 augusti 2007 - 20:07  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Eivor,

"Brukligt" är kanske tveksamt om det var, men förmodligen inte ovanligt.
Innan man fyllt 15 och blivit konfirmerad användes patronymikon/efternamn sparsamt, om alls. Om man då använt ett felaktigt efternamn om barnet tills det fyllt 15 så var det oviktigt. Innan 1901 kunde man ju f.ö. anta vilket efternamn som helst (utom adliga).
I slutet av 1800-talet hade också idén om att barn är oskyldiga varelser, som skulle skyddas mot vuxenvärldens fördärv, slagit rot. Konfirmationen markerade slutet på barndomen på ett mycket definitivt sätt.
Snart betraktad som "vuxen" och med ett behov av att använda ett "lagligt" patronymikon/efternamn, ansågs det nog lämpligt att u.ä. barn fick veta sanningen just i samband med konfirmationen. Jämför med att adopterade barn idag har rätt att få veta vilka de biologiska föräldrarna är när de fyller 18/blir myndiga.
Att det blev prästens uppgift kanske var lugnast för alla parter; prästen var ju en neutral part och hade god vana vid att genomföra "svåra" samtal. Jag tror dock inte att det var prästens initiativ utan det skedde säkert efter instruktion från föräldrar alternativt fosterföräldrar. Om prästen redan kände till situationen kanske han rådde föräldrar/fosterföräldrar att avslöja sanningen, men han kan inte ha agerat utan åtminstone deras tilstånd.

Ingela
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Eivor Andersson (Ema)
Postat söndagen 19 augusti 2007 - 21:08  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej Ingela och tack för svaret.

Det som är svårt att veta är om namnet kommer från moderns efternamn ( i det första fallet) eller om det är faderns.
Det skickades också gåvor från Stockholm till Göteborg,vid konfirmation och födelsedagar.
Det är en väninnas morfar så jag vill inte skriva ut namnet.
Men man kanske kan hitta barnmorskeprotokoll eller liknande.
I det andra fallet är mannen född i Godegård, Östergötland 1886 och prästen sa rent ut att : Nu skall Du heta Bogislaus efter Din fars släkt.

Jag får söka vidare.

Tack igen - hälsn. Eivor
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Patrick von Brömsen
(Patrick)
Föreningsmedlem
Postat måndagen 21 januari 2008 - 11:15  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej Ted
Angående veckobrevet, vecka 4 2008.
Om du läser detta så ser du att jag tog upp detta nov 2006, gällande namnupphörande för i detta fall fru (kan ju faktiskt även gälla man). Den vanliga personalen nämnde inget om något "extra rum" då. Nu är det borta var svaret bara. Kanske det är i speciella fall/personer någon går dit in. Städar någon där?

Vänligen Patrick
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Johan Skog
(Woodi)
Registrerad användare
Postat tisdagen 25 augusti 2009 - 08:47  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej!

Har en anfader som bytte efternamn i början av 1870-talet. Det står ingen mer notering om det i HFL förutom att det gamla son-namnet är överstruket och det nya är ditskrivet.
Finns det någon möjlighet att ta reda på exakt vilket år namnbytet skedde? Eller anledningen till namnbytet?
Varken gård, by, socken etc kan härledas till namnet och anfadern arbetade som banvakt.

Stort tack på förhand!

Mvh
Johan
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Jimmy Dahlund
(Dahlund)
Registrerad användare
Postat tisdagen 25 augusti 2009 - 14:11  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hade han nyss börjat arbeta som banvakt? Det var ju väldigt vanligt att man övergav sitt patronymikon när man lämnade bondesamhället.
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Johan Skog
(Woodi)
Registrerad användare
Postat tisdagen 25 augusti 2009 - 15:49  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Hej Jimmy,

Nej han började arbeta som banvakt 1862, så vid namnbytet hade han alltså varit i tjänst i 10 år.
Fanns heller ingen annan med samma namn inom yrket i samma socken, så det kan inte vara av den anledningen heller.

Mvh
Johan
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Jimmy Dahlund
(Dahlund)
Registrerad användare
Postat tisdagen 25 augusti 2009 - 21:42  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

1870-talet var en tid då många tog sig nya släktnamn, ofta utan anledning men ibland kan man hitta ett samband med en avlägsen släkting eller en granne med samma namn. En vanlig tidpunkt för namnbyte brukar vara vid flytt eller giftermål, sker bytet vid ett sådant tillfälle går det att fastställa ett exakt datum, i annat fall blir det mer ungefärligt eftersom det inte fördes några särskilda register för namnbyten vid den här tiden. Mitt resonemang grundas på egen släktforskning med reservation för regionala skillnader.
Till början på sidanFöregående meddelandeNästa meddelandeLängst ned på sidan Länk till detta meddelande

Johan Skog
(Woodi)
Registrerad användare
Postat tisdagen 25 augusti 2009 - 23:27  Ändra meddelande Radera meddelande Skriv ut meddelande   Flytta meddelande (endast Anbytarvärd/Admin)  

Familjen flyttade till Rudsberg, Ölme (S) i januari 1870. När en son föds i december 1870 så står det fortfarande Gustafsson som efternamn på fadern och när nästa son föds, i januari 1872, så står faderns nya efternamn. Så i samband med flytt (till nytt län och socken), men ändå inte.
Jaja, det får förbli ett mysterium. Ville bara kolla om det fanns någon typ av register för det hela där det gick att kolla upp.

Stort tack för din hjälp Jimmy!

Mvh
Johan

Skriv ditt meddelande här
Write your message here
Meddelandetext:
Message text
Fetstil Kursiv Understruken Skapa en hyperlänk Infoga en clipart-bild Citera
ß Ü Å Ä Æ Ö Ø ü å ä æ ö ø ç

Användarnamn:
User name:
Information:
Du behöver ett användarkonto för att kunna skriva meddelanden här. Klicka här för mer information.
You need a user account to post messages here. Click here for more information.
Lösenord:
Password:
Alternativ: Aktivera HTML-kod i meddelanden
Gör om webadresser till klickbara länkar
Åtgärd: